Momma

Tårar, tomhet och saknan.

De gick få fort jag förstår de inte, vill inte tro på de.

Du va ju så pigg å kry annars, varför du? varför nu? du hade ju så många år kvar.

Vem ska nu ta hand om kröggå'n å dina blommor?

Du behövde inte ha ont så länge.

Du har de bra där du är nu, hos Moffa, å med Joel.

Träffade dig för knappt två veckor sen, fikade, surrade.

Kramade om dig lite extra då jag gick, de kändes bra.

Å jag kan känna den kramen igen, då jag blundar.

Älskar dig Momma!